Om mig …

Om mig som skriver Majs blogg: 1979 köpte vi ett lantställe i Stockholms skärgård, närmare bestämt i Rydbo Saltsjöbad, mellan Vaxholm och Åkersberga. Det är så länge sedan och jag kommer inte ihåg varför jag hittade på att jag skulle skaffa bin. Eftersom jag är grundlig av mig gick jag en kurs i biodling som arrangerades av ett bildningsförbund i en lokal nära Odenplan. Kursen handlade bara om biodling i teorin och jag kan inte förstå att jag vågade köpa bin utan att ens lyft på locket och tittat in i en bikupa med levande bin. Kursboken var gul och den var skriven av Åke Hansson.

Jag fick kontakt med en biodlare i Fjärdhundra utanför Enköping och köpte ett samhälle i en äldre modell av kupa av honom. Det var en spännande resa från Fjärdhundra till Rydbo Saltsjöbad. Kupan stod helt lös i vår kombi och för att bina skulle stanna kvar i kupan var en ljusgrön tyllgardin svept runt omkring. Bina brummade oroväckande varje gång vi bromsade in eller ökade farten …

Resan gick bra och bina installerades ute på landet. Känslan var mäktig första gången jag såg en livs levande bidrottning! Wow vilken fantastisk varelse! Jag gjorde en ”konstsvärm”, som avläggare kallades på den här tiden. Åren gick och jag tog hand om mina två samhällen så gott jag kunde. Jag var medlem i SBR, Sveriges Biodlares Riksförbund, och läste Bitidningen som var i A5-format med ett ljusblått band högst upp. Vad jag kommer ihåg fanns det inga aktiva föreningar på den här tiden och jag hade ingen erfaren biodlare att fråga när jag stötte på problem.

biodling3tn 500

En vinter dog båda samhällena. Jag brände kuporna och sålde slungan och tänkte att ”då har jag varit biodlare och nu är den perioden slut”.

2010-2013 blev jag student igen (på gamla da´r). Jag hade läst på alldeles för många ställen att Örebro Universitet skulle starta en helt ny utbildning i måltidsekologi och jag ville självklart bli måltidsekolog eftersom jag arbetar med mat och matvanor och hur maten vi äter påverkar vår hälsa. Jag sa till min make – jag söker och kommer jag in så ska du och jag bo i Örebro i tre år.  Jag kom in, men vi behövde inte flytta till Örebro. Det gick alldeles utmärkt att pendla med tåget! Så det gjorde jag de tre första terminerna. Följande tre terminer var förlagda till Campus Grythyttan och där hade jag en överattningslägenhet.

Utbildningen handlar om matens väg från jorden till bordet och tillbaka till jorden igen. Det var här jag insåg vilken viktig betydelse bin och andra pollinatörer har! Utan pollinering blir det ingen mat, eller i alla fall ett mycket mindre utbud. Därför kändes det självklart att bli biodlare igen!

Jag tog kontakt med Sundbybergs & Spångaortens Biodlareförening i närheten eftersom vi bodde i Kista på den här tiden och jag fick köpa två samhällen. Bina installerades på landet.

Det är härligt att vara biodlare igen! Nu har jag också upptäckt att det finns aktiva föreningar som ordnar träffar och utbildningar,  det finns faddrar och erfarna biodlare som kan svara på frågor. Bin kan vara lite egensinniga emellanåt och de gör saker på sitt sätt – de gör inte alltid som det står i böckerna! Därför är det guld värt att veta att det finns expertis att tillgå!

Bin 2013 500

Jag är åter igen medlem i SBR, Sveriges Biodlares Riksförbund och i BF, Biodlingsföretagarna. Jag är ledamot av styrelsen i Sundbybergs & Spångaortens Biodlareförening, jag är stödmedlem i Österåkers Biodlare och jag är ledamot av styrelsen i Svenska Bin.

Våren 2017 höll jag min första kurs i Biodling för nybörjare och kunde bidra till att världen fick fem nya biodlare! Hösten 2017 kommer jag förhoppningsvis att invintra sju bisamhällen i mina två bigårdar.

Maj Östberg Rundquist

Annonser